Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna.
En viktig faktor till att vi tillbringade så mycket tid i skogen var att det var betydligt jobbigare att uppfostra en valp med en 2-åring i huset än vad jag hade trott. Det var inte min första valp men nog min första 2-åring och hur som helst, vi behövde komma ut i skogen nu och då.
Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h.
Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.
